intebaralillensmamma

Igår var det bestämt sen ca en vecka tillbaks att jag, sambon och lilleman skulle in till stan på lite ärenden, fika med mamma + att kolla vad för möbler som vi skulle kunna tänkas köpa till nya huset men redan på förmiddagen började han babbla om pokerkväll och sen sa han att han tagit jobbjouren för att det behövdes så att vi måste vara hemma senast kl 18. WTF!?!

Är alla karlar så rädda för att gå i affärer?
Att de redan innan måste boka upp sig på annat så att de har en utsatt tid då de ska vara på hemmaplan igen. Min stubin tog tvärslut och han fick snällt ta och tacka nej till båda. Har man lovat så har man och det var ju ett av kraven för att köpa villa. Att han skulle följa med och köpa samtliga möbler, tavlor och annat som behövdes. Resten av kraven kan vi ta nån annan gång men de flesta innebär mer tid att umgås tillsammans utan tv och dator, så de är inga orimliga saker det handlar om.

Min pappa har världens tålamod med att gå i affärer, så kanske det är en generationsgrej?
Kan ju ta som exempel när jag var i Thailand och skulle shoppa lite babysaker i Korat. Det blev fyra(!) heldagar(!!!) shopping och den femte morgonen frågar pappa om vi inte ska åka in och shoppa lite till, helt allvarlig med att han ville följa med. Kan ju säga att det var riktigt kul shopping och att jag älskar The Mall (gallerian där). 
Fick ihop saker för ca 3,000 sek, hade jag köpt samma saker här hemma hade jag fått betala ca 10,000 kr om jag inte minns helt fel. Såg dessutom att de hade barnvagnar, inte riktiga liggvagnar utan mer sulky/sittvagnar, t.ex. Carena för ungefär 200 sek.

Hmm... sambon läste precis utkastet och anser att jag inte hade sagt att vi skulle titta på möbler.
Men om jag säger att vi ska "titta på saker till huset när vi ändå är i stan"....vad annat kan man ta det som? Shoppa porslinsfigurer? :-P

När kommer instruktionsboken om mannen/kvinnan? Jag tror att den skulle bli en storsäljare då alla skulle vilja ha ett exemplar :-)